Efter övervägande och viss vånda följde jag med maken på förmiddagen. +3 grader vindstilla lovade smhi. Ok, jag följer med. Stuva in sparken min. När det var gjort for vi iväg västerut. Strax framme. Ut på isen.
Två hinder.
Först var det själva glidet.
Obefintligt.
Ingen hade slipat sparkens medar. Förresten hade ingen använt sparken denna vinter, så medarna var något rostiga och därför mycket kärva.
Så snart jag fått väck rosten blev det etter värre! Inget fäste alls!
Som tur var, var vi tidigt ute och jag fick göra mina piruetter utan att fälla någon.
Is rör sig, tinar och fryser om.
Då bildas isberg.
Andra hindret:
Sprickor bildas också.
Dagen gav många tillfällen till fotopauser. Jag släppte iväg maken. Han hittade mig både när jag tagit förmiddagspaus och när jag (nästan) sov i solstolen, där vi parkerat bilen.
En baktanke med hela resan var att jag kanske skulle kunna hinna med ett besök på t ex Plantagen.
he he he
Kom därifrån med fyllda kassar!
Några fuchsior som lever. Det gör ingen av de som jag försökt övervintra....
Ha en skön lördagskväll!
